När man är här igen.

Så gick det några månader igen, minsann. Sommaren kom och gick och var alldeles, alldeles.. underbar. Till och med badkrukan i egen hög person har badat flera gånger, och minnet av att kunna sitta ute på altanen i vårt Olsbo till sena natten utan att frysa ett skvatt värmer fortfarande sinnet. 

Absolut, fullkomligt ljuvliga sommar. Tack för den här gången. 

Ljungdalen. Älskat ställe. 

Tillbaka till skola, arbete och rutiner igen, även om jag & E. inte alls har särskilt "vanliga" vardagar. 

Viktoria. Senast i målarstugan.

I målarstugan har det inte blivit många möbler gjorda under sommaren, dels för den galna värmen men också helt enkelt för att jag tog mig en ordentlig semester. Att måla är sällan något jag ser som jobbigt (pratar vi slipning, tvätt och demolering, ja, en smula trist ibland - men allt har sin charm ändå) men denna sommaren fick målarstugan vila lite och jag fick njuta ledigt med Erik och Casper till fullo. 

Nu är målarfingrarna dock igång igen sedan några veckor tillbaka, och några möbler har fått nya stassar och hem. Nu behöver jag dock fylla på snarast - det finns ingen praktfull pjäs alls där ute som står och väntar på kärlek och färg. Så kan vi ju inte ha det! Jag behöver möbler som håller mig vaken om nätterna, sådana som jag inte kan sluta tänka på hur jag ska måla härnäst, vilken färg jag ska använda till vilken detalj och hur det senaste lagret kommer se ut när det torkat.. Jag vill fastna i frukosttuggan när jag kommer på en ny idé till en variant med rostpulver och vax, och jag vill leta på sida efter sida efter exakt rätt beslag till just den möbeln. 

Så. Fylla på min målarstuga med pjäser som får mig att tappa andan. Ja, tack!